Kafferepet

I åtti'fyran, tre trappor över går'n,
där bjuds det kaffe med dopp,
hos borstbindar Knopp.
Å alla tanter som kunnat komma från,
ha samlas i kaffebordsvrån.

Det var fru Nilsson, det var fru Karlsson, det var fru Svensson och fru Levin.
Det var fru Larsson, det var fru Jönsson, det var fru Jonsson och fru Molin.
Det var fru Lindkvist, det var fru Lundkvist, det var fru Svensson och fröken Kvist.
Dom kommer en och dom kommer två, och bästa stassen dom tagit på.

Dom sätter ner sej, och dom förser sej
och stoppar på sej vad dom förmår.
Ty dom som bugar, och ler och trugar,
och bjuder ännu en tredje tår.
När dom så smakat på alla sorterna händer det efter hand,
dom lossar på tungornas band.

När föken Berg har gått, då säjer Lisa smått,
det måste vara nå't, som inte vi förstått.
Hon var så söt och rar, och aldrig någon karl 
man sett gå med till hennes budoir.
Och att herr Pettersson, skull' rymma hemifrån,
det var då inte nå'n, som kunde märka på'n,
fast han var ganska sne, när senast ha var me'
på logens bal.
Det är ej förtal!

Det sa fru Nilsson, det sa fru Karlsson, det sa fru Svenson och fru Levin.
Det sa fru Larsson, det sa fru Jönsson, det sa fru Jonsson och fru Molin.
Det sa fru Lindkvist, det sa fru Lundkvist, fru Svenson och fröken Kvist
Förtala alla i samma svep, det är ett hederligt kafferep.

Dom talar vitt och brett, om vad dom aldrig sett.
och har sej förberett, på vad som aldrig skett,
Dom lägger in och ut, så att det se'n till slut,
blir nästan troligt, nästan absolut.
Och när dom sedan så, har låtit munnen gå,
så ingen kan förstå, vad dom funderat på,
med lite extra dopp, dom tar en extra kopp och se'n i kö säjer dom adjö.

Så går fru Nilsson, så går fru Karlsson, så går fru Svenson och fru Levin.
Så går fru Larsson, så går fru Jönsson, så går fru Jonsson och fru Molin.
Så går fru Lindkvist, så går fru Lundkvist, fru Svenson och fröken Kvist
Adjöss och tack söta lilla vän, tills nästa gång vi får ses igen.

- Tillbaka -
- Till första sidan -