Josefin med symaskin T&M: Bert Leman Det var en gång en flicka som hette Josefin, Josefin-fin-fin Jose-Jose-Josefin Den enda skatt hon ägde, det var en symaskin, symaskin-skin-skin, syma-ma-ma-ma-skin. Hon hade ock en fästman, som hette Jonatan, Jonatan-tan-tan, Jona-Jona-Jonatan. Men vacker var han inte, nej fuler hela da'n, hela da'n-da'n-da'n, hela hela hela da'n. Han segla' på en skuta som uppå havet for, havet for for for, havet havet havet for. Den skutan har han ärft utav sin gamla mormorsmor, mormorsmor mor mor, gamla mormors mormors mor. Han skrivade ibland till den lilla Josefin Josefin-fin-fin Jose-Jose-Josefin och han tog na' med på skutan med hennes symaskin, symaskin-skin-skin, syma-ma-ma-ma-skin. Se'n for dom ut och segla uppå den höga sjö, höga sjö, sjö, sjö, höga höga höga sjö. Men törna mot en klippa invid den gröna ö, gröna ö ö ö, gröna gröna gröna ö. Då kastade han lasten å de' va' symaskin, symaskin-skin-skin, syma-ma-ma-ma-skin. Å efter den han kastade lilla Josefin, Josefin-fin-fin Jose-Jose-Josefin Nu längtar han ibland efter lilla Joserfin, Josefin-fin-fin Jose-Jose-Josefin Men hon sitter nu i havets djup och trampar symaskin, symaskin-skin-skin, syma-ma-ma-ma-skin.
- Tillbaka -
- Till första sidan -