Jazzgossen
(En lille rystedans)
SvT: Karl Gerhard
M: Kai Norman Andersen
Med rytmiskt vaggande höfter,
vi gossar gör vår entré.
Vår byx har press, vår vrist nobless,
och vår hållning är något blasé.
Vår blick ger trötta små löftern,
åt Sturegatans publik,
Men varför tystnar plötsligt vaktparadens mässingsmusik?
Jo, där kommer ju en gosse,
med en byxa som en rakkniv vass.
Mocka-skorna har han på'se'
och hans hobby är att dansa jazz.
Han är slank och smärt som vidjan,
han ler i mjugg, ler i mjugg, ler imjugg.
Han har skärp om lilla midjan,
i pannan lugg, pannan lugg, pannan lugg.
Han och andra söta gossar,
som har tusch på sina ögonlock,
På sitt lilla bakverk frossar,
se'n på Royal vid five o' clock.
Han på höga klackar trippar,
som jazzexpert, jazzexpert, jazzexpert,
och i små synkoper vippar,
hans lilla stjärt, lilla stjärt, lilla stjärt.
Så där om kring middagstiden,
ur sängen stiga vi opp.
Vår mamma först oss kamma,
och så ger hon oss kaffe med dopp.
Pyamasen utav siden,
mot silkesstrumpan byts ut,
och klockan tre när lilasslippsen får sin knut.
Jo, där kommer ju en gosse......
|