Jäntblig
T: Gustaf Fröding
M: ?
Å akten er för jänter och deras falska blig,
det är en falsker jäntas blig, som haver krossat mig.
Med blig har hon betagit mig,
med blig har hon bedragit mig
faderallanla, faderallanla - bedragit mig.
Hon bligade åt alla, hon bligade åt mig,
hon lovade att följa mig på livets tunga stig.
Men kom en ann och vinkade
hon neg och bleg och blinkade,
faderallanla, faderallanla - och blinkade.
Hon neg och bleg åt alla och sade alltid ja.
Ty allesamman gossarna dem ville jäntan ha.
Må raggen ta allt nigande
och blinkande och bligande,
faderallanla, faderallanla - och bligande.
Å nu så ä vi gifta och nu så ä hon min,
varenda kväll går hon på dans med hjärtevännen sin.
Sen går hon hem och dänger mej,
jag tror jag går och hänger mej
faderallanla, faderallanla - och hänger mej.
|