Invitation till Guatemala

			T&M: Evert Taube

Jag har en rancho i Guatemala,
om fröken Larzon vill flytta dit.
Där har jag kaffe, miljoner bönor,
men ingen kvinna tillräckligt vit.
Jag älskar blicken den blåa väna,
den fina handen det gyllne hår.
En egen häst kan jag er förläna,
kalkoner, grisar och många får, och många får, och många får.
 
Om nordiskt lynne, så fullt av vemod,
ibland från palm och cypress vill fly.
Kan fröken Larzon ta ut mustangen,
och rida opp till en liten by,
som ligger högre än kaffeskogen,
där susar fjällvind i fur och gran,
Där odlar bonden, där blänker plogen,
där har jag stuga med stor altan, med stor altan, med stor altan.

I vall går kossan och stolta tjuren,
på ängen blänker i solens glans,
och kaprifolen på trädgårdsmuren,
så ljuvligt doftar som ingen stans.
Se, det är skillna'n i höjd som gör 'et,
där ner i dalen ger kaffet skörd.
men opp i byn kan ni kärna smöret,
och mala mjöl till ert vetebröd, till ert vetebröd, ert vetebröd.

Ni älskar kaffe? Nåväl följ med mej!
ni älskar "franska" och wienerbröd?
Allt finns där oppe! Man kan förse sig!
Ni blir försörjd, lider ingen nöd.
Ack, fröken Larzon, vi är så blyga,
båd' ni och jag, men det går väl an,
att ställa frågan: När vill ni flyga
ditut med mej som er äkta man, som er äkta man, som er äkta man.

Herr Leonardin, o, jag tackar eder,
ett ärligt ord fordrar ärligt svar:
Jag är ej ensam fast jag är ogift,
jag kan ej lämna min gosse kvar.
Ack, fröken Larzon, där har vi ägget!
O, vilken lycka! är gossen rar?
Jag vill gå hem, raka av mej skägget,
bli ung och nygift och fosterfar, och fosterfar, och fosterfar.

Ja, jag går med på't, ja, jag går med på't,
kalla mej Hildur, vad heter du?
Jag heter Fredrik, don Federico,
O, det var stiligt! och jag som fru?
i Guatemala , vad skall jag heta?
Senora Larzon Leonardin!
Hildur! Vad sägs om champagne på detta?
O, min don Fredrik vad du är fin, vad du är fin, vad du är fin.

- Tillbaka -
- Till första sidan -