I alla fulla fall
T: Englund
M: Ernst Rolf
... endast sista versen....
Och Sorunda Per han blev i Maja så kär,
kärlekens låga gruvligt han hjärta tär,
och Maja en da' gav stackars Pelle sitt "ja",
då kan ni tro, att Pelle ble' gla', fallerallera.
När blommorna sto' som me' fjun i, gifte dom sej uti juni
utan att ha nå't pekuni, hej faderej, tjo faderej.
Men sinne så glatt, må ni tro ni, fasta beslut me' reson i,
när som dom satte bo ni, hej å faderej.
Å se då så va' de sommar i alla fulla faslla fulla fall,
å sola ho sken uppå jola.
Och se ingenting kan liknas i alla fulla falla fulla falla,
liknas vid sommarens da'r
|