Handklaver och kärlek
SvT: Karin Wollgast
M: Leo Ferré
Handklaver och kärlek, i dimblå atmosfär,
handklaver och kärlek, som började såhär.
Det var hon som log, det var han som drog,
henne hårt intill sej.
Så i Fiskargränd, blir det happy end,
om det bara vill sej.
Alla andra sover, men han vill ha musik,
fast han verkar pover,så känner han sej rik.
Äger ingenting, men små ljuva ting finns det ändå gott om.
När han såg ett svar, i ett ögonpar, fick hans hjärta brå¨ttom.
Handklaver och kärlek....
Dagen i fabriken,med bultmaskinens dån,
all den där musiken, den låter som ett hån.
Och han oljar här, och han skruvar där,
för maskinen gnisslar.
Tar det slut nå'n gång? Var minut är lång,
till sirenen visslar.
Handklaver och kärlek....
I ett rum på vinden, bor flickan från igår,
varför rodanr kinden, när han i dörren står.
Han är hård och kall, men i alla fall,
är han hennes älskling,
och en så'n tyrann, kan väl också han,
vilja ha en älskling.
Handklaver och kärlek.......
|