Ensam på en krog i Hamburg

			T: Fritz Gustaf
			M: Ernst Rolf ?

Vi segla förra månan
med last på Amsterdam,
då skutan vår sprang läck.
så vi kom aldrig nå'nsin fram.
Och femton man fick följa 
allt i den kalla bölja
där mången sjöman fått sin grav,
allt i det salta hav.
För sin trohet

För att tiden nu skall gå
har jag satt mej i en vrå,
ensam på en krog i Hamburg.
Jag av ödet drabbats hårt,
och det kännes dubbelt svårt,
ensam på en krog i Hamburg.
Inga mynt har jag i fickan,
ingen hyra kan jag få,
sista öret gav jag flickan
till en bier, hallå hallå.
Jag vill vara glad i sinn,
jag vill dränka sorgen min,
ensam på en krog i Hamburg.

Här sitter jag allena,
långt bort i fjärran land
och känner mej  så ensam,
som man bara gör ibland.
Jag har ju inga vänner 
och ingen som mej känner.
Jag önskar blott jag fått min grav
allt i det salta hav.
För min trohet.
Och nog drömmer jag igen,
om min egen lilla vän,
ensam på en krog i Hamburg.
Att jag slitit som en hund,
vill jag glömma för en stund,
ensam på en krog i Hamburg.
Jag har skrivit några rader,
hem till sverige i ett brev,
men min nöd jag för min fader,
likväl ej fullt beskrev.
Så dom vet ju ej att jag,
sitter längtande idag,
ensam på en krog i Hamburg.

Jag har fällt så mången tår,
när min längtan blev mig svår,
ensam på en krog i Hamburg.
Finns det mera trist på jord,
än att sitta vid ett bord,
ensam på en krog i Hamburg.
Det finns gott om frestarinnor,
som nog kunde giva tröst,
men idag får inga kvinnor,
vila vid sjömannens bröst,
Men den vän som jag har kär,
hon är hos mig, fast jag är,
ensam på en krog i Hamburg.
- Tillbaka -
- Till första sidan -