Gotländsk sommarnatt

				T: Arthur Nilsson
				M: Svante Pettersson

Stilla faller sommarskymning kring en gammal, gammal gård,
som från dagens slit och oro somnar in i nattens vård.
Mödans barn ha funnit vila efter dagens långa id,
och kring gården sänkes sommarnattens frid.
Men ur tystnaden och dunklet hör jag gångna släktens steg,
skynda över stigens stenar, bort mot äng och åkerteg.
Medan gårdens goda väsen vakta arv och minnesskatt,
vävas drömmarna i stilla sommarnatt.

Låt oss vandra genom ängarna, när natten faller tyst,
stiga lätt på alla blommor små som daggen stilla kysst.
Sankt Hansnycklarna, de öppna med sin doft en hemlig port,
till en värld som blott vår dröm och längtan sport.
Stiga drillarna i natten från en ensam näktergal,
där han bidar vänners svar om tro och bo i grönan dal.
Låt oss gå den gamla stigen, under hasselvasst och ek
mot en dag som gryr i sommarvindens smek.