Farmareflickan
 (Orginaltexten)

			T&M: Magnus Elmblad

Man hör överallt samma visa, att landet är sämre än sta'n,
men den kan blott städerna prisa, som inte vid annat är van.
För mej är det ängsligt att blicka, på skorstenar, gavlar och hus,
ty jag är en farmreflicka, som föddes i grönska och ljus.

När stadborna gäspa i sängen, förkrympta till själ och till kropp,
då driver jag korna till ängen, och ser huru solen går opp.
Den friskaste luft får jag dricka, den ljuvaste blomdoft därtill,
ty jag är en farmareflicka och byta med ingen jag vill.

Se solen! Ur blodröda skyar, hon sprder sitt himmelska ljus;
och präriens glans sig förnyar, vid vindens melodiska brus.
God morgon! små blommorna nicka, ur skogen gå välljud ibland,
och jag är en farmareflicka, som älskar mitt härliga land.

Vad ville jag göra i staden, dess tvång skulle kväva mitt bröst,
bland blommorna, gräset och bladen,förnimmer jag friskhetens röst.
Jag hör den när kullarna skicka, förtrollande ekon var kväll;
Ty jag är en farmareflicka, och friihetens fröjd gör mig säll.

Jag har inga stora bekymmer, jag arbetar sjunger och ler,
och aldrig mitt hopp från mej rymmer, ty alltid mot höjden jag ser.
Jag känner till punkt och till pricka, att friden är arbetets lön.
Och fritt som en farmareflicka, jag beder var afton min bön.

En gosse jag har, må ni veta, så vacker och solbränd i hyn,
när vi två tillsammans arbeta, hurra, då står glädjen i skyn!
Med hopp vi mot framtiden blicka, i hösta skall han köpa en farm,
och trycka sin farmareflicka, som brud (vilken fröjd) till sin barm.

Så lever jag fort mina dagar, och längtar alls inte till sta'n,
jag sysslar på fält occh i hagar, och sjunger, som jag blivit van.
Min sång om två ögon som blicka, med strålande kärlek på mig,
i afton jag lyckliga flicka, mig väntar av kyssar ett krig....
- Tillbaka -
- Till första sidan -