Farfar och ja'
T&M: Åke Wassing
Så är det dag igen med sommartrallen,
med tjäderknäppen uti himla tallen.
Och säterjäntorna på fäbovallen,
som blåser näverlur och ko i vall.
Från mo och backe hör man första göken,
och sippan lyser blå i söderkröken
och fula flugor surrar kring i köken,
och slår sej ner där inte flugor skall.
Farfar å ja' vi har det så bra,
farfar är bonde och spelman är jag.
Rågen står fin, hör melodin,
hembygdens hambotrudelutt med rätta slängen uti takten.
Men än är inte tid för tet-a-teter,
på bonden väntar andra lustigheter.
I källar'n groddas våra sättpotäter,
och dom går först i alla fulla fall.
Nu gäller det att vända teg och tuva
och så och sätta slantar till å' ruva.
och regn och sol och sunnanvindar ljuva,
som lockar humlan till vår klövervall.
Farfar å ja' vi samsas så bra,
farfar kör hästen och traktorn tar ja'.
Våren är kort, snart tonar bort,
bruset i fågelmelodin och sippo-rna ur blomsterprakten.
Men innan dess så före första slogen
så är väl ändå bäst att löva logen,
och se om hjärtevännen varit trogen,
vad kärlek lovat uti bästa fall.
Från när och fjärran ser man kjol i gläntan,
och dräng som bligar runt på säterjäntan.
Och alla tisslade i spänd förväntan,
när spel'man stämmer upp till första trall.
Farfar å ja' gör natten till da',
farfar får dansen och kyssen tar ja'
I fjol blev den din, i år är den min,
och min ska evigt den förbli, det känner jag i hjärtetrakten.
Och därmed slutar denna muntra visa,
på sätt som skänker både fröjd och lisa.
När sjöar häva sej och vindar brisa,
och näverluren blåser ko i vall.
Vi sitter mycket bortom hav och höjder,
som lockar oss med söderns söta fröjder
men ingentig gör farfar mera nöjder,
än hemmagökarna i alla fall.
|