Ett liv efter detta

				T: Gustaf Fröding

Gamle Spjuver när du druckit,
sista skvätten ur pokalen,
och på vinglig fot du raglat,
utur denna jämmerdalen.
Ej skall du som ängel svinga,
dej mot himla regioner,
för att där med himlaandakt,
roa dej med harpotoner.
Ej skall du med horn i pannan,
och på vanligt ställe svansen,
sluka lågor i Gehenna,
och ta del i djävulsdansen.

Icke heller skall du irra,
ljudlöst kring som gast och krama,
bygdens tärnor eller skrämma,
deras tappra fästmän lama.
Nej, en pastor med en psalmbok,
läser över dej och mullen,
men vad helst han sedan spår dej,
nog fan stannar du i kullen.
tills du efter några vårar,
sticker fram som gräs ur jorden,
tunnsått timotej, likt dina hår,
dom glesaste i Norden.

Då skall klockarns ko Rölinna,
som behöver mjölk i juvren,
komma lunkande och mumsa,
på föredetta Gamle Spjuver.