En månskenspromenad
T: Nils Hellström
M: Thore Ehrling
Månen lyser året om som artig kavaljer,
inte mitt på da'n förståss, men ändock närapå,
ömsom nedan, ömsom ny, men jämt honom dock vi ser –
vi är kära i varann, som ni nog kan förstå...
När är väl kvällens luft precis som champagne,
med doft av nattviol, av ros och kastanj?
Det händer alltid när vi mötas vi två,
på en månskenspromenad.
När spira röda rosor upp, där vi går,
när dansa älvor runt omkring i vårt spår?
Det händer alltid, när vi möts för att gå,
på en månskenspromenad.
Går jag allen och vankar,
under en måne så stor.
har jag i mina tankar,
gissa min vän, vilken du tror...
När kan man lyckostjärnan nå med sin hand,
när lyser vägen vit till vårt Samarkand?
Det händer alltid när vi mötas vi två,
på en månskenspromenad.
Hela livet har jag hört, att kärleken är blind,
och ser sa's så ofta, att för mig det sanning var.
men en dag jag mötte dig, lite röd blev nog min kind,
hela världen såg jag plötsligt stråla underbar
När är väl kvällens luft precis........
|