En dörr på glänt
T&M: Fritz Gustaf - Fryman
Till hemmet där jag idel kärlek mötte,
tanken går, och jag står,
där vid fönstret och ser in.
På stigen där min barnsko jag nötte,
vill jag gå, liksom då,
med en moders hand i min.
När en stjärna står tänd,
över barndomens hus,
skall en hälsning bli sänd
med dess blinkande ljus.
Och i kväll - liksom förr,
många gånger - jag känt
att där hemma står för mig en dörr på glänt.
Ett modershjärta är sig alltid lika,
- stort och varmt, för ett armt
litet barn det ständigt slår
Om också alla andra vänner svika
i mitt hem, har jag dem,
som mig känner och förstår.
När en stjärna står tänd......
|