Så förargligt Elinor
(Clementine)
SvT: Håkan Norlén
M: Trad. (Clementine)
Djupt i skogen på ett ställe
där som sparven drillar slår.
bodde huggarbasen Hugo,
och hans dotter Ellinor.
Jag tror inte det var vinter,
det var heller inte vår.
när bland ängens hyaciner
jag fick syn på Ellinor
O, min Elin, o, min Elin,
o min ljuva Ellinor.
aldrig mera ses vi åter,
så förargligt Ellinor
Hon var fin och hon var fager,
där hon vallade sin get.
och om inte hon var mager,
var hon heller inte fet.
För att vattna sina ankor,
ner till ån hon syntes gå.
Men hon slant på ett bananskal,
och försvann i böljan blå.
O, min Elin..........
I tre veckor var jag dyster,
men bekymmer snart förgår.
Jag blev kysster av en syster
till min kära Ellinor.
Nu så är det blott moralen,
som av visan återstår.
Inte skräpa i naturen,
man vet aldrig hur det går!
O, min Elin..........
|