Vi gå över daggstänkta berg

				T: O, Thunman
				M: ?

Vi gå äver daggstänkta berg, fallera,
som lånat av smaragderna sin färg, fallera.
Sorger ha vi inga,
våra glada visor klinga,
när vi gå över daggstänkta berg fallera.

Den vägen som leder till min vän, fallera,
den är nog både stenig och ojämn, fallera.
Och därför vill jag laga,
att stenarna borttaga,
på vägen som leder till min vän, fallera.

De gamla, de kloka må le, fallera,
vi äro ej förståndiga som de, fallera.
Ty vem skulle sjunga,
om våren den unga,
om vi vore kloka som de, fallera.

- Tillbaka -
- Till första sidan -