Ur en dåres dagbok

				T: Svarta Masken
				M: ? 

Som dåre for jag förr kring jordens länder
i skallen både nageltrång och tjock 
men nu jag visar mina käringtänder
och gör för er en liten getabock.

Jag plockar skäggsvamp i den gröna hagen
en munkorg full av skogens överflöd.
Nu går jag hem med muddervärk i magen
och med en bokstav i min hand till stöd.

Det ska bli fest till arla morgonväkten,
nu skall här dansas på min kannibal.
Vi sväva fram i tunna andedräkten,
till dess att kaffegöken portugal.

I mina hävstångsarmar skall jag sluta
min flicka, vilken oskuldsfull och ren
skall spela på sin klingande valuta
och svänga om på vackra elfenben.

Jag henne ser i mina oljetankar
med saffransflätan gula lagd i ring
Men hennes hem är bortom havets bankar,
där stora klappträn växa runtomkring.

Hon sjunga skall de fosterlandskalsånger
ifrån den tiden jag var ung och glad,
då i mitt övermod jag flera gånger
med Åreskutan seglade åstad.

Hett var mitt blod och jag var näktergalen;
min båt flög hän mot skogens ögonbryn,
där simmade stolt riksdagsmannavalen
och katafalken flaxade i skyn.

En kallsup tog jag till min mat och kände
mig lycklig som en dynamitpatron;
en härlig sjöbuss i min mun jag vände,
förr'n båten styrdes mot en annan zon.

Dock nu jag revat har mitt sista segel
i svinpäls går jag klädd, ty jag är skral.
Jag såg i går uti min akterspegel,
att hjässan börjar bliva vertikal.

Ej mer en öronsusning hörs från haven.
I tegelpannan ligger djupa veck.
När får jag Bellmansro? Kanske i graven,
se'n jag har hängt mig i ett väderstreck.