Calle Schewens vals
(La valso de Calle Schewen)
T&M: Evert Taube
I Roslagens famn på den blommande ö,
där vågorna kluckar mot strand,
och vassarna vaggar och nyslaget hö,
det doftar emot mej ibland.
Där sitter jag uti bersån på en bänk,
och tittar på tärnor och mås,
som störta mot fjärden i glitter och stänk,
på jakt efter födan gunås.
Själv blandar jag fredligt mitt kaffe med Kron
till angenäm styrka och smak,
och lyssnar till dragspelets lockande ton,
som hörs från mitt stugugemak.
Jag är som en pojke fast farfar jag är,
ja, rospiggen spritter i mig.
Det blir bara värre med åren det där,
med dans och med jäntornas blig.
Se måsen med löjan i näbb han fick sitt,
men jag fick en arm om min hals.
O eviga ungdom, mitt hjärta är ditt,
spel opp. jag vill dansa en vals.
Det doftar, det sjunger från skog och från sjö,
i natt skall du vara min gäst!
Här dansar Calle Schewen med roslagens mö,
och solen går ner i nordväst.
Då vilar min blommiga ö vid din barm,
du dunkelblå vindstilla fjärd.
och juninattsskymningen smyger sej varm,
till sovande buskar och träd.
Min älva du dansar så lyssnande tyst,
och tänker att karrlar är troll.
Den skälver din barnsliga hand som jag kysst,
och valsen förklingar i moll.
Men hej alla vänner som gästa min ö,
jag är både nykter och klok.
När morgonen gryr skall jag vålma mitt hö,
och vittja tvåhundrade krok.
Fördöme dej skymning och drag nu din kos,
det brinner i martallens topp.
Här dansar Calle Schewen med roslagens ros,
han dansar när, solen går opp.
|