Café Rouge
T: Berco
M: Fred Winter
Det var en vår,
vår första vår,
uti Paris nå'n gång.
Det var musik och sång,
och det va' blomsterfång!
Men du va' tyst,
och kall mot mej,
ty du förstod mig ej
- tills dess en kväll
jag tog dej me'
till ett café;
En mycket trång petit lokal,
en liten ungersk sfär,
det va' fil, det va' cymbal,
det va' en het atmosför.
Zigenarrött...
med guld bestrött...
ett vin som pustan glött...
En blick, en vals, en kyss
ett kärlekens j'accuse!
Av purpurstoft,
och rosendoft
och hjärtats röda blod
var drömmen vävd i Café Rouge
den natt du mej förstod.
Ja tiden går,
men varje vår,
jag lever om och om.
Den natt i Czardas som
till oss vår lycka kom.
Och du som tyst,
där hade gått,
och ingenting förstått,
du fick en puls,
som glödde varm,
du tog min arm...
uti en trång, petit lokal.
Där man blir ung och kär,
det va' fiol det va' symbal,
det var en het atmosför.
Zigenarrött...
|