Bröllop på Hulda Johanssons pensionat
T&M: Ulf Peder Olrog
För det är bröllop på Hulda Johanssons pensionat.
Brudgummens hyrda frack är för lång,
brudklänningen är redan för trång,
kärleken övervinner allt och som resultat,
så är det bröllop på Hulda Johanssons pensionat.
Fackförenings-ombudsmannen,
hedersgästen jämte prästen tågar arm i arm till festligt dukat bord,
Vedholm spelar som han kan den:
Mendelsohns och brudens lovsång.
För det är bröllop på Hulda Johanssons pensionat.
Svärfäder trugar smör, ost och sill,
ta snälla pastorn, ta en gång till.
Köttbullar, revbensspjäll och en superb sillsalat
för det är bröllop på Hulda Johanssons pensionat.
Se'n så läses telegrammen,
"Nå't i luften surrar, det är vi som hurrar,
lcka stor med små små skor."
prästen nickar ja och amen,
bruden vickar myrtenkronan.
För det är bröllop på Hulda Johanssons pensionat.
bruddansen trådes vår ombudsman,
valsar med brudens mormor minsann,
prästen har gått och Vedholm sjunger ganska plakat:
att "Det är bröllop på Hulda Johanssons pensionat."
festen slutar, vitt berömd är,
gesten, när som hedersgästen tågat hem från festen såsom siste man.
Kypar'n undrar vem som lämnat,
löständerna i osten.
För det var bröllop på Hulda Johanssons pensionat.
och när som allt var klappat och klart,
skilde sej vårat brudpar rätt snart,
men Hulda själv hon svär att aldrig mer akurat,
ska det bli bröllop på Hulda Johanssons pensionat.
|