Bondidyll i Stockholm

				T & M: Kalle Nämdeman

Jag kom hit till staden igår,
Jesses vad den sta'n är svår.
Bilar och krångel, flickor och hångel,
aldrig får 'en gå me fre'.
Hur skall ?? slikt man sej bete?
Stockholm har blitt' ett helsicke.

I ett hörn så stod en polis,
viftande på alla vis,
med sina händer, fast en i sänder.
När jag ut på gatan lopp,
drog han mej uppå sin stigopp,
så att jag skalv uti min kropp.

Lätt mej gå, lätt mej gå,
snälla konstapeln lätt mej gå.
Jag tar slut, står ej ut,
har inte sett sån't där förut.
Lätt mej gå, lätt mej gå,
snälla konstapeln lätt mej gå.

Det som mest har vållat mej sorg,
är där ner vid Norrmalmstorg,
där dom går under, massor av ????
Fast jag inte kan förstå,
vad dom därnere tittar på,
själv har jag ej haft råd att gå.

Mens jag stod där så kom en tös,
frågande ifall jag frös,
skulle hon värma, men då sej närma',
en polis som till'na sa:
"Kvinna ska du bonden bedra
och när han tog'na ömt jag bad."

Lätt'a gå, lätt'a gå,
snälla konstapeln lätt'a gå!
Jag tar slut, står ej ut,
har inte sett så'nt där förut.
Lätt'a gå, lätt'a gå,
snälla konstapeln lätt'a gå,
lätt'a gå!

Inspelningar:

- Tillbaka -
- Till första sidan -