Bonden Jönsson var ute med sin häst,
Det var sent och han hade vart på fest.
Han kom körande över en bro,
det som hände se'n, det kan man knappast tro.
Utur skogen framför hästen spratt en katt,
bonden Jönsson han bromsa' som besatt.
Katten klarade sitt liv, fast på ett hår,
och försvann helt skrämd från vettet i ett snår.
Lite längre fram på vägen stod en fe,
hon sa: "Stanna snälle Jönsson ska du se.
Katten som sprang över vägen ganska nyss,
det var jag, kom hit och ta emot en kyss.
"Trenne gåvor får du önska dej som tack,
för du bromsa' hästen din medan jag stack.
Du får önska dej tre underbara ting."
Bonden Jönsson, nej, han fatta' ingenting.
Men så fattade han mod till sej och sa:
"Det var fan vilken tur jag har idag.
Först av allt vill jag bli vacker som en prins,
se till att vackrare på jorden inte finns."
|
|
|
Och så tror jag nog jag bvill bli millionär,
så jag slipper bonnagår'n och de' där."
Men en tredje sak var svår att komma på,
en ny kärring vore inte dumt att få.
Men så titta' han på hästen sin och log:
"Det jag önskar nu det blir mej mer än nog.
Lika välrustad som hästen vill jag va'."
"Det" sa fen, "ska säkert gå bra."
Nästa morron bonden Jönsson vaknar upp,
han går stolt igenom rummet som en tupp.
Ringer banken före han tvivlar på det där,
dom säger: "Jönsson! Du har blivit millionär!"
Och han tittar sej i spegeln på sitt rum,
han är vacker, han blir alldeles stum.
Ja, så är han då en rik och vacker karl,
men den allra bästa önskan har han kvar.
Uti nattskjortan han sakta börjar dra,
men då ser han att det ej är som det ska.
Han blir blek och han skriker: "Själva FAN!
Det var ju grannens märr jag hade in till sta'n!"
|