August åker flygmaskin
(Texten ej helt komplett)

					T: Alfredsson
					M: Ståårns

I Tröstlösa tidning som kommer ibland,
med senaste nytt från vårt avlånga land.
Stod bland annonser för gröda och svin,
.... till en da' att en flygmaskin,
På lörda' skulle komma genom luften som en mygga,
hit till byn lägga till vid Petter-Kalles brygga.
och för en tia så stod det exakt,
fick man från himmelen se hembygdens trakt.

"Jäklar anåda" så svor jag visst te'
och gumman som satt i en soffhörn bre've.
Hoppade till som en skotträdd kamel,
och skrek: "Lilla August! Vad är det för fel?"
"Det är inget fel," sa ja "men har du hört på maken,
nästa lörda' ska jag opp och sväva över taken.
för liksom den övriga aristrokratin
här i Tröstlösa ska jag åka flygmaskin."

När dagen var inne så tog jag adjö,
av gumman i händelse jag skulle dö.
Se'n gick jag till stranden precis som det stod,
och säj kan ni tänka er vad jag såg.
Jo där var Bomans dräng och kolarns fru torparn Dunder
alla vill titta på teknikens sista under.
Av  folk var det fullt i vareviga vrå,
och flygmaskinschaufför'n skrek åt oss att skynda på.

Jag skyndade fram och klev opp där med ett språng,
och omedelbart sattes motorn igång.
Jag hann konstatera att handlarn i byn,
och länsman satt där när det bar iväg mot skyn.
Det smattrade och dundrade och puttrade och gnällde,
och gummorna dom skrek och alla traktens hundar skällde
När vår maskin satte fart med ett hopp,
och av det drag som blev for halta Fias kjolar opp.

I början så hände det alls ingenting,
vi njöt av den utsikt som fanns runtomkring.
Men rätt som det var kom vi ner i e' grop,
och länsman han tappade bort sitt plommonstop.
Och prästens nya piga som befann sej fram i fören,
Blekna' under sminket och förlorade kulören.
Och klockarns Augusta som också var med,
gapade så att underkäken gick ur led.

Och guppen dom blev blev bara flera och fler,
och ingen av oss tordes nu titta ner.
Och torparns Amanda hon skälvde av skräck
så lösgommen trillade ner i en bäck.
Prästens piga satt och svalde å var ....
och handlarn och Amanda kräktes i en medförd påse
som sprack över klänningen vilken var vit,
för mej så kom det andra vägen men de hör ej hit.

Men så tog det slut med vår flygmaskinstur,
och folket dom skrattade när vi steg ur.
Det var nog en syn att att få skåda oss då
ty benen dom lydde inte när man skulle gå.
Vi raglade som fulla och tappade balansen,
och Augusta ropade och skrek på ambulansern.
Men handlar'n och jag tog varandra i hand,
och att alltid hädanefter hålla oss på land.


Inspelningar: John Hedéen / Ståårns & Banjo-Kalle / okt 1935 / Parad 5026 / * John Hedéen / Orkester / okt 1935 / Toni 584 / *
- Tillbaka -
- Till första sidan -