Annas snäckskrin
T&M: Margit Lagerheim-Romare
C G7
Det går ett skepp på hemväg ifrån Australien,
C
mot norr på stormig bölja blå.
G7
Där finns en jungman och han är en väligt fali' en,
C C7
han krossar alla hjärtan små.
F C
Men ack - han har en flicka hemma i den höga nord,
D7 G7
hon heter Anna och hon är hans högsta skatt.
C G7
Han lovat henne vara trogen på sitt hedersord,
C
fast Amor spelar många spratt.
Han tatuerat fina ankare på varje hand,
och Annas bild mitt på sitt bröst.
Och han har tänkt att det uti ett farligt fjärran land,
skall vara båd' till hjälp och tröst.
Men kommer där en annan liten vacker flicka,
och frågar om han någonting till henne har.
Då ger han henne allt han har uti sin ficka,
och han får aldrig något kvar.
Men så en dag när han till sist kom hem till Anna
med tårad blick han talte då.
Om alla pärlor, snäckskrin och juveler granna,
han tänkt att Anna skulle få.
Men Anna sa: "Ditt hjärta dock mitt vackra snäckskrin är,
och dina tårar är juveler nu för mej.
Trots allt din slarver är du ändå mej så hjärtans kär,
att jag är nöjd med bara dej."
|