Ann-Mari och Olle
T: Lars Helander
M: W. Lindh
Ann-Mari och Olle är bara fyra år,
och leker så förnöjsamt med varandra.
Samma blåa ögon och samma ljusa hår,
och hand i hand de genom världen vandra.
De är så små, så små och de känna inget svek,
och ana ej vad livet snart kan kräva
För dem är allt i världen liksom en sagans lek,
och det är skönt och underbart att leva.
Ann-Mari och Olle är fyllda tjugu år,
och lyckliga vi jämt dem samman finna.
Nu de blivit mogna i livets ljuva vår,
och nu har barnen blivit man och kvinna.
I hennes blåa ögon han ser, som hon i hans,
av kärlek deras unga hjärtan bäva,
för dem står världen öppen i strålande glans,
och det är skönt och underbart att leva.
Ann-Mari och Olle är gamla nu och grå,
och fattiga men ändå lyckligt rika.
Är livet ofta strävsamt så går det nog ändå,
när man är två som aldrig kan ge vika.
Och varsamt stryker han hennes silvervita hår,
som liten tack för allt vad hon fått sträva.
Det kanske är först nu, de på allvar rätt förstår,
att det är skönt och underbart att leva.
|