Alpens ros
(modern version)

Upp på alpens högst belägna klippa,
står en ros, fan vet hur den kom dit.
Man kan se den vänligt stå och vippa,
vippa dit och vippa hit och dit.

Ner i dalen kommer så en flicka,
och sin boyfriend håller hon i hand.
Man kan se dem båda uppåt blicka,
får så se vår ros vid klippans rand.

Hörru-du, min lille snuppe snuppe,
hämta ner den rosen fort som fan.
Herre Gud jag såge helst jag sluppe,
vid såna höjder är jag inte van.

Fega kräk, gack upp och hämta örten,
om du älskar mej i denna stund.
Se'n så kan vi börja ljuva flörten,
du i natt, ej skall få minsta blund.

Stackar grabb, han klättrar uppför branten,
för att söka nå vår vackra ros,
När han kommit ända upp till kanten,
halkar han, och kommer ner som mos.

Nu vi lär av denna sorgevisa,
huru flickan, som så hjärtlös var,
fick försaka flörtens ljuva lisa,
för den flärd, som står på alpen kvar.