Bort från dragspel och logar, bort från slumrande skogar. Bort från vår vackra men kyliga nordiska natt, till Andalusiens slätter, eldnätter och kastanjetter, Drömmer jag mej för en stund när jag tänker på att: Pepito han ger sin Pepita en röd liten ros, aj-aj-aj - vilken röd liten ros. Men den säger mer än herr Petterssons ring med turkos, aj-aj-aj - vilken ring med turkos. Pepitos kyssar är flammande lågor, Petterssons kommer mera som svalvande vågor. Pepito förklarar sin kärlek i glödande sång, aj-aj-aj vilken glödande sång. vad Pettersson säger om kärlek är gammal jargong, aj-aj-aj vilken gammal jargong. Om vaggan stått i Lund eller Granada - jada - d'ä' det som gör skillna'n så rasande stor, på en falsk eller äkta spanjor. | Allsången kan vara bra den, men jag föredrar serenaden. Under balkongen till tonerna av en gitarr, Rytmen ska var en tango, om ej rent av en fandango, full utav sprittande liv och av trånande darr. Pepito besjunger Pepita med smäktande röst, aj-aj-aj vilken smäktande röst. Herr Petterssons stämma är kall som en frostbiten höst, aj-aj-aj vilken frostbiten röst. Pepitos ögon är gnistrande stjärnor, Petterssons minner mera om släkta lanternor. Pepito i kärlek och hat är en eldfängd vulkan, aj-aj-aj vilken eldfängd vulkan. Och jämfört med den är herr Petterssons kärleksroman, aj-aj-aj vilken kärleksroman. som Kinnekulle mot Sierra nevada - jada - d'ä' det som gör skillan'n så rasande stor, på en falsk eller äkta spanjor. |
|