Aftonklockorna
(Evening chimes)
SvT: Ejnar Westling
M: A.F. Marzian
Aftonklockors spröda ljud,
kring nejden vida bär ett bud,
att dagens oro, kamp och strid,
förbytts i kvällsstundens frid.
Fågelmor sin vinge brer,
att höken hennes barn ej ser,
och solen reder sig en bädd,
bak skog i purpur klädd.
Tankar komma smygande,
likt svarta svanor flygande.
En längtan griper hjärtat fatt,
var gång det lider mot natt.
Ja, ring min längtan ut,
i klockor små när dag är slut.
till den, som all min kärlek har,
och som sin kärlek ger till svar.
Du vind, som klangen bär,
smek ömt den kind, jag håller kär,
och viska se'n mitt kärleksbud,
vid aftonklockors spröda ljud.
|